Jag har ofta fått frågan om var jag hittar min inspiration och mitt svar brukar (i korthet) bli: lite överallt. Men det jag verkligen inspireras av, det är bilder! Inte bara själva föremålet i fokus, utan hur bilden är komposerad, vilken rekvisita som används, färgerna. Det är lite så jag kom på tanken att göra glass för första gången (eller, jag har gjort nån glassvariant tidigare, men den räknas inte). Jag satt och bläddrade i Elle Mat & Vin och kom till ett uppslag med olika recept på saker, som alla innehöll körsbär. Jag är inte speciellt förtjust i körsbär, mer än att tanken på dem låter väldigt gott. Jag är inte speciellt förtjust i glass. Alltså, jag äter glass. Men jag har inga problem med att tacka nej till glass (förutom lakritsglass!). Men den där körsbärsglassen (eller rättare sagt, bilden av körsbärsglassen), den hade något. Så jag bestämde mig för att testa att göra glass. Körsbärsglass, närmare bestämt.

 

 

Och ungefär där någonstans började en av de värsta förmiddagarna i mitt (bakande) liv. Ha hela tiden i baktanke att medan jag gjorde allt detta, så var jag själv med två barn hemma: den fyraårige tjatande dottern och den busiga ettåriga dottern vars huvudsyssla är att klättra på saker hon inte får klättra på.

 

Nåväl.

 

Det första jag gjorde var att jämföra glassreceptet med lite olika andra recept, men tillvägagångssättet och grundingredienserna var ungefär desamma i alla så inga konstigheter där. Till att börja med.

 

 

Jag försöker alltid beskriva recepten på denna blogg så grundligt som möjligt, så att den som vill testa dem inte ska behöva fundera: Hur menar hon här? Hur länge är det? När är det lagom mjukt/hårt/tjockt/krispigt? Ska det verkligen vara så här? Jag kan säga att mitt huvud var fyllt av dessa tankar hela tiden jag gjorde glassen. Alltså inte ett speciellt bra recept att använda för en som verkligen är nybörjare på att göra glass. Så receptet nedan är originalreceptet, men det som står i kursivt är mina egna funderingar/anteckningar. Jag tvekade länge till om jag skulle dela med mig av detta recept, men bara för att jag tydligen har enorma svårigheter med att göra glass betyder inte det att ni har det. Och vet ni vad?

 

 

Glassen blev tydligen riktigt god.

 

 

Jag skriver tydligen, för som sagt: jag har inga problem att tacka nej till glass. Och glass med körsbär? Nja, inte riktigt min grej. När jag bjöd mina vänner på glassen så gick den åt på en gång och det är väl egentligen inte så konstigt, för ni ser ju själva att bara hälften av formen är fylld. Tro mig, det blir mer glass. Men cirka hälften av smeten hamnade på mig, köksskåpen och på golvet på väg till frysen. Allt detta för en grej jag själv inte ens vill smaka. Allt på grund av en jäkla bild. Det där med inspiration kan vara en lurig grej.

 

 

 

1 kg körsbär

200 gram socker

 

1. Koka bär och socker tills bären brister och det börjar tjockna.

 

2. Ta bort från värmen och låt blandningen kallna helt. Ta bort kärnorna.

 

 

 

3 dl standardmjölk

3 dl vispgrädde

1 vaniljstång, delad på längden

3 äggulor

125 gram socker

 

1. Koka försiktigt upp mjölk och grädde i en kastrull. Flytta sedan kastrullen från plattan.

 

2. Skrapa ur vaniljstången och lägg den och fröna i mjölkblandningen.

 

3. Vispa äggulor och socker i en separat bunke till ett vitt skum.

 

4. Vispa ner äggblandningen lite i taget i mjölkblandningen och ställ tillbaka kastrullen på plattan.

 

5. Rör om med en träslev tills krämen bildar som en tunn hinna på sleven. Jag äger ingen träslev så använde plast.

 

6. Kyl smeten. I kyl? Frys? I ett kallt vattenbad? I rumstemperatur? Jag valde kylen.

 

7. Ta bort vaniljstången och häll blandningen i en behållare eller i en glassmaskin. När glassen är som mjukglass blandar du med en spatel ner körsbären. Häll sedan tillbaka allt i glassmaskinen eller i en bunke som du ställer in i frysen. Mitt tips, häll inte ut massa smet på vägen till frysen. Jag ställde in smeten i frysen i ungefär en timme och sedan blandade jag ner lite kompott. Jag har lite svårt att se hur konsistensen ska tjockna och bli som mjukglass om bunken står i rumstemperatur, men vad vet jag? Ingen tid står angiven, men det tog ett par timmar innan smeten hade blivit glass. Cirka två till tre timmar har jag för mig.