Det blev ett litet uppehåll här, som ni säkert har märkt. Frivillig eller ofrivillig, jag vet faktiskt inte riktigt. En intensiv jobbmånad, mycket att fixa inför julen och en del tuffa händelser i mitt privatliv gjorde att en paus blev nödvändig. Och här någonstans kände jag att det är okey att ta en paus. Att få fokusera på annat ett tag.

 

Så det har jag gjort.

 

Jag har fokuserat på mig, på mina barn och på mina runtomkring. På att bara vara och uppskatta det jag har. Jag tror att sådant är viktigt. Att våga ta en paus emellanåt när allt känns lite överväldigande, för att så småningom kunna hitta tillbaka till där du vill vara. Och där är jag idag.

 

Jag har insett att denna blogg är min hobby och jag måste få låta den vara det. Det måste vara okey att inte ständigt uppdatera bloggen, besvara kommentarer och mail så snabbt som möjligt, skriva nya recept varje dag. Jag gör detta för min skull, för att jag tycker att det är roligt och för att jag tycker om att inspirera er. Och så måste det få vara. Jag får inte betalt för allt jobb och all tid jag lägger på bloggen och om jag inte tycker att det är roligt längre, varför ska jag då fortsätta lägga så mycket tid på den?

Men jag tycker om det jag gör. Och därför är bloggen kvar och kommer vara det.

Och jag är så tacksam, ska ni veta. Så innerligt tacksam. För att ni är kvar, trots att jag försvann ett tag. Och inte nog med det, så är ni dessutom fler nu som tittar in här för varje dag som går och som hittar till bloggens facebooksida. Det bevisar bara återigen att jag har världens bästa läsare.

 

Tack!